Jag skulle ALDRIG springa ett maraton, syrran skulle ALDRIG heller. När vi kom i mål efter Varvet, läs raglade i mål när det gäller mig, så frågade Anna mig om jag hade lust att springa ett varv till. Absolut inte var mitt spontana svar, men så dök tanken upp. Kanske kanske skulle det gå??? Och kanske kanske kommer det att gå! Det är roligt att utmana sig själv, nu har resan mot vår mara börjat. Jobbigt blir det, men så kul hoppas vi.
Puss & kram
Med systerkärlek
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar